Det var rätt länge sedan jag skrev något. Länge sedan det fanns tid och engagemang över till att uppdatera. Frågan är om det finns något nu heller. Det känns mest mörkt, sorgligt och… jaa.. hopplöst!? Hur som… jag trivs med mitt arbete på ortopeden, jag gillar farten, arbetsuppgifterna och utmaningarna. Jag och chris letar lägenhet. Det är dags för en bostadsrätt, dags för förändring. Kanske är det bara en flykt undan allt som inte är bra… som om lösningen vore att byta boende. Jag tror ändå att det kan leda till någonting bra, om inte annat får jag en möjlighet att renovera lite efter eget huvud istället för hyresvärdens usla bestämmelser 
Det får räcka för idag, vill inte mobba handleden för mycket för fort!
